tankar som snurrar

Messages10_large
En bild som säger rätt mycket, och jag tror alla har varit med om det.
Det är inte för att man är svag som de där tårarna börjar rinna, det är klart det kan komma bara mittiallt om man får höra nåt hemskt. Men det är för att man kämpar och försöker och vill så gärna vara stark för folk, men ibland går det inte tillslut spricker det. Man kan inte hålla tillbaka tårar som måste ut, behöver man gråta så måste man göra det. Man vet ju att om man har gråten i halsen men försöker hålla sig så om nån säger nåt eller kramar en så kommer det ändå. Men det som är det värsta är ju att det händer saker så att de där tårarna kommer. Man behöver inte alltid va stark, och det bästa som finns är om man har någon man kan gråta ut hos och prata. Även om det är jobbigt men ingen vill sitta ensam utan nån som lyssnar eller försöker trösta. Ibland tkr man det är skönt men man behöver inte Ingen behöver va ensam.

Jag själv är en person som har jättelätt för att gråta! Jag kan börja gråta av en film, en låt som är sorlig/fin/ betyder nåt. Ibland tå jag ligger och tänker så bara kommer det också. Men inget man rår för liksom det bara är så. Jag visar känslor starkt, ibland kan det va bra att man kan visa men ibland kanske man skulle vilja kunna hålla det inom sig. Vill kanske inte alltid att folk ska se. Vill inte att folk ska fråga för man klarar inte av att svara utan att tårarna kommer.

Det finns så mycket man skulle vilja berätta så att folk skulle veta och förstå. Men man gör det inte, Varför? Allt skulle vara lättare om folk visste och kunde lära sig förstå men man vågar inte. För man vet att det finns såna som kanske inte förstår vad man egentligen menar och inte ser insidan på det man säger och då blir det bara konstigt. Men de som inte förstår skulle inte behöva säga nåt före de har tänkt på det och faktist insett att de förstår. Men de gör de ju inte, de öppnar munnen före de faktist tänkt efter. Och ofta så går de efter strömmen så om nån börjar med en åsikt så hänger de på, det är många som inte kan stå för sin egen och det tycker jag är synd..undrar varför allt ska va så komplicerat. Skulle hur bra som helst kunna skriva exakt som det är så folk skulle veta...bara de faktsist försökte se det ur det jag skriver och förstå istället för att tänka eget.

Finns så många och så mycket jag saknar, så man skulle bara kunna gråta för att man vill se en person! Eller man saknar en kram eller nåt. Bara att det är något man skulle behöva..jag känner mej så oredig just nu har så mycket att säga.. men jag sätter stop här för den här gången så det inte blir för mycket

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback